Magdalena: Var så god och… Filma!

VHS gällde förr

Jag kommer ihåg en ponnytävling i Mjölby för 30+ år sedan. De hade en kille uppspetad i ett torn som filmade alla klasser. Jag vann väl någon klass och fick en videokassett med hela kategorin som pris. Det var nog första gången jag sett mig själv rida, en rätt het ponny hade jag så vi sprang sidvärts rätt mycket kommer jag ihåg. Skitkul var det i alla fall att få det på film och att kunna titta på de andras rundor också. Någonstans i en låda på en vind ligger det kanske en gammal VHS rulle med både Malin Baryard och bröderna Westergren på sina ponnyer. Den borde jag nog leta lite efter någon dag.

Senare blev det lite mer vanligt med videokameror, men det dröjde rätt länge innan vi hade vår egen. Tack och lov kanske. Man hörde ju om kompisar som var tvungna att sitta i lastbilen en hel kväll och titta på sina misstag om och om igen när det inte hade gått så bra. Det slapp vi i alla fall. Även om det hade varit roligt att kunna titta tillbaka på en del av den underbara ponny och juniortiden.

Det är en lögn såklart!

Nu när varenda telefon har en bra kamera filmas allting överallt, träning och tävling, varenda språng ska förevigas. Vi filmar också nästan varje tävlingsrunda. Ibland får jag mamma att filma något språng på träning också (även om hon gnäller att hon ser så dåligt när hon filmar) med förevändningen att jag vill se hur de hoppar. Det är en lögn såklart. Jag vill ju se om de gör något facebookvärdigt så jag kan lägga upp en liten skrytrunda. För det är faktiskt det som filmerna passar bäst för. Skrytrundor.

Kameran ljuger kanske inte, men den filtrerar liksom bort det bästa och det sämsta. Visst kan det kanske vara bra att se något man måste förbättra på film ibland, men mest tekniska grejer då.  Vilken form man rider i, hur positionen är etc. När man tror att man gör något man inte egentligen gör, eller tvärtom. Egna filmer är annars rätt värdelösa i utbildningssyfte.

Känslan man hade syns inte på filmen, och det är den som är viktig. Det är därför jag aldrig tittar på mina mindre bra rundor längre. Möjligen kan man, om man kollar en lite snabb gång, konstatera att det ju faktiskt inte såg så rörigt och flamsigt ut som det kändes, och det kan ju vara en liten tröst. I övrigt blir ingenting bättre av att man återupplever och repeterar sitt misstag eller sin dåliga känsla hela kvällen. För det är ju det man gör när man tittar på sin dåliga runda.

På samma sätt försvinner det som man var supernöjd med. När man red och nästan fick rysningar halvvägs runt banan för hästen hoppade så magiskt. På filmen, ja där ser det ju trevligt ut om man tittar på det rent objektivt, men faktiskt väldigt likt rundan man gjorde förra veckan och var halvnöjd med. Känslan, den finns däremot kvar varje gång man ser om. Det är faktiskt en av de bästa sakerna med att lägga upp en kalasrunda på facebook. Varje gång någon trycker gilla så har man en ursäkt att se filmen igen, känna den där magiska känslan igen och mysa lite grann. Det är just det man ska göra, överdosera på de stunderna när allting kändes rätt. Då är det den känslan, de besluten och att vara fantastisk man tränar på.

Danslektioner inför bröllopet

Vi gör det faktiskt allihop. För ca 20 år sedan jobbade jag hos Paul Schockemöhle. Otto Becker skulle gifta sig och hans blivande fru, Julia tror jag hon hette, hade bestämt att de skulle ta danslektioner inför bröllopet. För att det inte skulle bli stelt bad hon ett gäng av oss att hänga på. Nybörjarlektion i kasedans skulle det bli i Beckers källare.

Andra lektionen var bokad till måndagen efter Aachen som Otto vann det året. Grinet på Julias ansikte när hon kom ner i källaren och berättade att Otto inte kunde vara med ”För han sitter vid TVn i sovrummet med fjärrkontrollen framför sin Aachenrunda och trycker ”forward”, ”pause”, ”reverse” om och om igen”.

Obetalbart!

Spara det bästa!

Så nästa gång du har en mindre lyckad dag, radera den filmen. Plocka fram din ”Aachenrunda” istället och titta på den om och om igen. Forward, pause, reverse och slow motion. För det är inte misstagen vi vill repetera i oändlighet. Det är ju det där som var magiskt vi helst vill kunna göra om och om igen. T ex detta språng!

#rideordie

Kommentarer

  1. Åsa Liliedahl

    Så bra dottern har alltid fokuserat på en bra känsla istället för om de fått en placering det tycker i alla fall jag är viktigare än att få en

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *