31 december, 2020

Ett år med mycket skit men även det som blivit bättre

Jaha, så ska 2020 summeras. Chefen har sagt ”Skriv!”, så jag gör ett försök fast jag är lite tom just nu. Brukar vara så i december. Normalt sett går inte proppen ur fullständigt förrän efter Åstorps X-mas show. Jag har efter ett par år med rätt halvdassiga insatser i 1.35 på Söndagen den helgen lärt mig att helt enkelt gå på jullov Lördag kväll och inte anmäla till den sista tävlingsdagen. Så färdig är jag med tävlingar vid det laget.

I år kom lovet lite tidigare än planerat. Alla tävlingar, både de jag skulle rida och de jag skulle bygga ställdes in. Man skulle ju kunna tro att jag skulle ha lite mer energi då när jag inte varit tvungen att kriga hela vägen in i kaklet, men jag har faktiskt haft total pyspunka sedan dess. Det hjälper ju inte att man inte sett solen mer än någon timme under hela december heller. Lyckligtvis brukar den där pyspunkan på något magiskt sätt fixa sig själv någon gång under nyårsnatten. Plötsligt är det ett nytt år. Hästarna har blivit ett år äldre och en ny säsong ligger och lurar runt hörnet. Det ska firas med lite nyårshoppningar på LCRs öppna bana 1 januari.

Det är väldigt mycket som har blivit skit i år, men faktiskt också en hel del som har blivit bättre. Förhoppningsvis kommer de bra lösningarna att finnas kvar även efter Covid19. Öppna banor är en sådan grej. I år har de överlag hållit väldigt hög kvalitet. Det har varit både tävlingshinder och designade banor. Och vet ni, jag tycker att det har varit 100 % positivt för hästarna. De har kunnat fluffa runt inne på banan tills de slappnat av, de har kunnat göra om ifall de gjort något misstag och de har kunnat träna på allt tittigt på en förhållandevis låg höjd där de inte riskerat att hamna i trubbel och bli rädda.

Öppna banor på kvalitetsanläggningar är toppen

Det är kul att rita öppna banor också. Man kan göra saker som man inte riktigt vågar på en riktig tävling. I Åstorp ställde jag t ex en trekombination på väggen. De hästar som var där och tränade kommer kanske ihåg det när de ser det nästa gång på ett inne SM om 5-6 år. Jag kan nog faktiskt ibland tycka att vi är lite fega med våra lätta banor. En trekombination på väggen hör ju absolut hemma på ett SM, det är en i sammanhanget relevant fråga att ställa. Men den blir tuff när man möter den för första gången i en tillspetsad 1.50m klass. Absolut kan och ska vi träna hemma så att vi är förberedda, men det är ändå lite skillnad när det är bortaplan och skarpt läge. Alla vill hoppa felfritt när de åker och tävlar, inte minst för att TDBn ska kunna visa upp ett pärlband av nollor när hästen ska säljas. Men om vi istället lär hästarna allt de måste kunna när de är små och hindren är lägre, då blir det svåra inte fullt lika svårt sen när det blir svårare. Här är öppna banor på kvalitetsanläggningar suveräna. Den där trekombinationen på väggen, den där riktigt tittiga grinden, eller den trickiga linjen finns där, men behöver inte ligga på max höjd, kan göras om en gång eller två ifall det behövs eller helt hoppas över om man inte känner sig mogen för det.

Fokus i blicken – inte skräcken

Vi har nu också i o m Covid19 och diverse restriktioner fått en definition på yrkesverksamma ryttare. Det tror jag är ett steg i rätt riktning för att ge vår ibland lite suddiga bransch legitimitet. En klar definition, även om den eventuellt måste putsas lite på. Arrangörer har nu en möjlighet att öppna tävlingar bara för yrkesverksamma under en period och det är kanske något vi ska spinna vidare på även när restriktionerna släpps. Att då och då separera ut professionella ryttare från övriga skulle kunna vara till stor fördel både för oss som driver verksamhet för de som rider och tävlar för nöjes skull.En 1.00m – 1.20m klass med tillhörande Avd B är inte alltid vad som är lämpligast för de unga hästarna att utbildas över. Banan måste byggas så att ryttare som inte har så mycket erfarenhet på vuxna något mer begränsade hästar klarar uppgiften.

Vi som sitter på unghästar med lite kvalitet vill hellre träna på hinder med karaktär och helst med en meter extra plats i linjerna. Jag tror att vårt system med Avd B har varit jättebra, men nu börjar det bli dags att renodla unghästklasserna lite mer så att varje tävling har en 4 en 5 och en 6-års tour. På samma sätt skulle jag gärna vilja se 1.00m, 1.10m 1.20m osv tourer så att även ryttare som ännu inte nått mästerskaps nivå kan tävla på sin höjd flera dagar i följd och kvala till en Prix på Söndagen. Det ska vara kul och spännande att tävla och det kan det ju knappast vara när halva startfältet bara ser tävlingen som ännu en dag på jobbet.

Tävlingspaus ger tid för nyttig träning

I övrig kan jag bara konstatera att Covid för många har inneburit en rätt välkommen paus. Någonstans älskar vi ju det vi gör, men ibland blir det lite mycket av det goda. De flesta av oss såg dokumentären om Peder och vägen till världstoppen häromdagen och slogs av hur jäkla trött han såg ut. Sådär trötta som många av oss har varit väldigt, väldigt länge. Jag hörde inte många kolleger klaga över del lediga helgerna vi fick i våras, tiden med familjen och möjligheten att träna och utbilda hästarna i en lite lugnare takt. Det enda vi kunde göra under våren var att träna och när tävlingarna satte igång igen i somras hade både vi och hästarna blivit bättre.

Träna är fortfarande det enda större delen av tävlingsryttarna i Sverige får lov att göra. Även om det känns tufft just nu utan några direkta mål i sikte så kommer inte tävlingsstoppet att vara för evigt. Jag lovar, när tävlingarna sätter igång igen framåt våren är det ni som spenderat den ofrivilliga pausen med att träna som kommer att vara bättre!

#rideordie

Det bästa med 2020​​​

*Att det arrangerades ute SM i Falsterbo måste ju vara årets absoluta höjdpunkt.
Superinitiativ och roligt för alla som fick möjlighet att tävla på stora gräsbanan.
*Att vi kämpade på och hittade lösningar trots restriktioner och begränsningar.
*Att vi lyckades arrangera en fantastisk grästour i Skåne ( trots att vi inte hade mer än ett par dagar
att bestämma oss för att köra när restriktionerna släppte) och att vi gjorde det så bra att Agria har
valt att sponsra touren med riktigt sköna premier nästa år.
*Att jag nu varken är nördig och snål om jag klipper mig själv eller tråkig och asocial om jag inte vill
träffa folk, utan solidarisk och smittskyddsmedveten!

Det sämsta med 2020

*Att så många blev sjuka och att så många dog. Det är ett perspektiv på det här som är lätt att
glömma när man deppar ihop över en säsong som inte blev som man hoppats.

Ha ett fint 2021

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *